Det har aldrig hänt under mina 20 levnadsår att jag varit hemma sjuk så mycke som den här vintern! Jag brukar kunna komma undan med en snuvig näsa och en retande hals i värsta fall.

Men denna vinter inledde jag genom att åka på halsfluss i november. 2 veckor innan jag och Ante drog till London!

2 dagar innan julafton var jag på vårdcentralen igen för vad jag trodde var halsfluss, men visade sej vara ett virus som spökade..

Och nu körtelfeber..

Hade kännt mej lite småförkyld i kanske 2 veckor.. lite ont i halsen och huvudet, men inte så att jag orkade tycka synd om mej själv.

Det var först i tisdags som jag verkligen brjade känna mej sjuk, med jätteont i halsen, huvudvärk, svullna halskörtlar, värkande leder och en trött kropp bestämde jag mej för att sjukanmäla mej till onsdagens jobb. Tänkte att en dag i soffan skulle göra susen och att värken skulle försvinna på ett litet kick..

Jag hade tänkt vara frisk tills idag för de var tänkt att vi skulle ha en kusinmiddag nu på påskdagen då alla för en gångs skull är hemma.

Men så blev de inte.. Natten till fredag kunde jag knappt sova för att jag hade så fruktansvärt ont i halsen. Jag var säker på att jag hade halsfluss igen.

Då Nils vaknat på fredagen och ringt och rådfrågat mamma ringde jag till Jourcentralen/akuten för att höra vad jag skulle at mej till. Hon jag pratade med var väldigt förstående, hennes exakta ord var " Men lilla vän, inte ska du behöva ha så där ont! Kom in du så fort du kan. Vi har två läkare här som kan titta på dej." Skönt med dom som fattar :) Så med Nils bakom ratten förflyttade vi oss till akuten. De är inte så dramatiskt som de låter. Man far till akuten för att vårdcentralen har stängt.

Vi behövde inte vänta länge innan vi fick träffa en läkare som tog halsfluss prov. Vi blev skickade tillbaka till väntrummet innan en sköterska kallar in mej och säger att jag fått "Puss sjukan". Och innan jag hann säga hej hade hon stoppat en nål i min högerarm och fort fylldes 3 rör med blod. Tillbaka till väntrummet.

Vänta lääääänge. Skit jag hade verkligen hoppats på halsfluss för då får man behandling! Nu är de bara att vänta tills allt går över av sej själv. Huvva skit!

Blev inkallad igen. Den här gången av läkaren för att han skulle klämma lite på min mage för att kolla så inte mjälten eller levern också var förstorade.

Han förklarde att man inte behandlar körtelfeber, att man kan känna sej sjuk i flera veckor, kul, och att jag säkert kommer känna mej trött och matt i nån  månad.

Nä, de var inte alls så här jag hade planerat att min vår skulle bli. Jag skulle vara pigg och orka gå på mysiga och långa promenader!

Vet att hela det här inlägget består av enbart kröjm. Men de är okej.

Nu ska jag återgå till min spottkopp och se på Ally McBeal!

Den här bilden är tagen i london på den regnigaste och blåsigaste skitdagen under hela resan. Bilden är tagen av Ante och jag tycker den speglar gode bra hur skitigt de känns att vara sjuk. Bjuder på denna..